Akvavit – "livets vatten" från Skandinavien
Precis som fransmännen har sin cognac och skottarna sin whisky har vi skandinaver vårt egna bidrag till sprithyllan: akvavit. Det är nämligen bara Sverige, Norge och Danmark som tillverkar detta ädelstensskinande och kryddade brännvin. Och ett kriterium är avgörande – att det kryddas med kummin och/eller dill. Annars är det inte akvavit.
Även om destilleringen av spritbasen för akvavit idag liknar den för vodka, med spannmål som råvara, har namnet kopplingar till både kontinenten och vin. Ordet akvavit kommer ju från latinets aqua vitae, via franskans eaux-de-vie, alltså ”livets vatten”, antagligen på grund av sin klara skepnad.
Från vin till spannmål
Eaux-de-vie i sin tur skapas av destillerat vin, det vill säga brännvin, och brännvin var från början gjort på just vin. Från den tidigaste dokumentationen av svenskt kryddat brännvin redan år 1482 och under lång tid importerades dyrbart vin för destilleringen, men på 1600-talet var den mycket billigare användningen av spannmål utbredd, samtidigt som ordet kryddat ”brännvin” förblev benämningen för akvavit.
Värt att nämna är förresten att den skandinaviska akvaviten är daterad till och med längre tillbaka än whisky, vars tillverkning i Skottland finns nedtecknad i skrift från år 1495.
Landsstilarna
Akvavit görs, trots sin ganska blygsamma spridning i världen, i tydligt olika stilar för respektive land. Den friska, danska akvaviten ibland kryddad med mängder av dill smakar något helt annat än den norska ”linjeakvaviten”, vilken är akvavit som har lagrats på sherryfat ombord på fartyg i flera månader.
Den svenska akvaviten är, som vårt lynne, en sorts kompromiss av både dansk och norsk tradition. Här kräver vi också fänkålsfrö i kryddningen, ofta tillsammans med andra kryddor, vilket ger en unik och komplex karaktär.
Tillverkningsmetoden av den svenska kryddspriten, kräver macerering och destillering i potstill, till skillnad från andra akvaviter där man kan arbeta med färre kryddor och därmed kan välja att destillera kryddorna tillsammans med basspriten.
Dessutom skiljer sig smakerna i de olika akvavitstilarna på grund av hur råvarorna präglas av ländernas olika klimat och odlingsförhållanden, men såklart även av olika know-how hos destillatörer och blandare.
Upplev den fulla smaken
I Sverige shottar vi mer eller mindre alltid vår akvavit. Det är inte så lyckat om man dessutom snabbt tar en tugga sill som tar över smaken. Man hinner helt enkelt inte njuta av alla aromer.
Norsk akvavit bör du i stället dricka rumstempererad i en cognacskupa. Dansk och icke ekfatslagrad svensk akvavit kan du dricka iskall, men du bör fortfarande smutta på den, om du vill uppleva den fulla smaken och känslan.
